Favorit

Äntligen har jag fått in alla Teneriffabilder i datan. Orkar inte sammanfatta veckan ikväll, men det här är mammas favotitbild från resan. Han är en riktig imitatör vår härliga grabb.



Saker på plats

Det går långsamt, men framåt hemma. Golven är nu klara. Fin klinker i lill-hallen. Nytt golv i kök, vardagsrum och hall. Det blir så fint. Iom det så har vi nu börjat få lite tankar om hur vi vill ha det hemma och även fått låna en borr så vi får upp saker. Väggarna här är rena rama betongväggarna som man behöver specialhammare för att kunna borra sig igen. Låter galet högt och är tungt, men det går framåt som sagt. Och så fort jag orkar ska jag till Ikea också och fixa gardiner till Elias rum. Har länge letat och inte hittat nåt jag gillar men nu har jag kommit på en grej jag ska göra, och för det krävs det ett Ikea besök.


Så här ser Emil ut när vi borrar


Sjukt

Nu har Emil åkt på sin första feber. I går eftermiddag märkte jag att han var hängig och lite gnälligare än vanligt. Och med det sagt var det febern som kommit på besök. Men det har gått rätt bra ändå, han sov hela natten brevid mig utan gnäll och har skött sig bra idag. Lite gnälligare än vanligt, men annars tycker jag det går bra. Och skönt är väl det eftersom jag inte känner mig själv helt kry. Ont i halsen, snorig och hängig.

När jag hämtade Elias på dagis idag bad jag han att skynda sig lite när vi skulle klä oss eftersom Emil är dålig och jag ville att vi skulle komma ut. Då säger han till en mamma som sitter och klär på sina barn (som turligt nog är en av mina goda vänner) -Vet du, Emil har feber i rumpan, men inte jag. Min rumpa är frisk. Men hur skön är inte grabben lixom? Funderar på om jag ska skaffa en örontermometer kanske?

Begravning

Idag var det dags för farfars begravning. Kl 11.15 var det dags i Råcksta Kapell. En liten familjär fin begravning. Och en bra präst. Det var jag, mamma, pappa, mina bröder och pappas farbror med fru. Vi som hade kontakt med han hans sista år i livet. Och det var inte så tungt som begravningar kan vara. Några tårar kom vid det sista avskedet, men jag har ju haft mitt riktiga avsked av farfar, två gånger redan faktiskt. Det var sista besöket när han var i livet och sen det när han var död. Och det betydde mycket för mig. Besöket hos farfar med pappa dan efter han dog var mitt mest känloladdade besök. Det var egentligen mitt viktigaste avsked. Ett avsked jag fick ta tillsammans med pappa. Men det var väldigt fint att få säga hej då idag med hela familjen samlad. Så nu får jag gå till minneslunden i Hässelby strands kyrka när jag vill "prata" med farfar.

Hemma

Nu är vi äntligen hemma! Lång resa hem, lämna hotellet vid 10.15 och kom innan för dörrarna i Sverige vid 23.15 så det tog sin lilla tid. Idag är vi hemma och tar igen oss och imorgon blir det dagis. Och så ska jag fixa med bilderna från resan ska ni få se hur underbar vecka vi haft både i bilder och text.

Resfeber

Nu har jag allt lite resfeber. Väskorna står klara i hallen, hoppas jag fått ihop allt som vi behöver. Men det e säkert nåt som e glömt. Pass pengar och piljett har vi iaf. Det viktigaste. Väntar bara på att Jonas kommer hem så kör han oss till mamma. Vi sover där inatt och så kommer taxin imorgon kl 5.00 Blir inte så många timmar sömn inatt, men det gör mig inget. Hoppas brorsan har dvd på rummet så ska jag kolla eclipse ikväll så kan jag börja läsa boken jag fick i present. Så ha det gött i snön nu så åker vi till solen.

Söndagsmys

Kl är halv ett och vi har inte kommit ur nattkläderna än. Rätt härligt faktiskt! Vi packar, kollar film och leker inne på Elias rum. Elias är lite upprörd att vi inte åker till flyget nu på en gång, han tycker inte tisdag är en bra dag att resa på. Men han ska nog klara av väntan tror jag, det är ju inte så långt kvar nu. Lite svårt att förklara för han men jag har sagt att det är inte mamma som bestämmer när planet åker utan kaptenen. Och det verkar funka. Nu ska vi kolla lite bilder på nätet på flygplan och Teneriffa.

Kärleksmums

Elias har skaffat sig ett nytt intresse, ett ganska bra intresse skulle jag vilja säga. Han vill vara med och hjälpa till i köket så fort det lagas nåt. Kul med en hjälpreda. Lite läskigt när det är vid spisen bara. Fördelen är att han äter mer mat nu när han hjälper till och provsmakar allt, nackdelen är att maten tar ju slut. Men det är kul.

Idag gav vi oss på projektet att baka, det gäller att inte vara alldeles för kräsen när lilleman hjälper till, det slinker gärna ner både ett och två fingrar i smeten när han är med. Men han var jätteduktig, hade ett fint förkläde och slutresultatet blev en väldigt god kärleksmumskaka. Jonas favoritkaka.

Jonas fick ett ryck igår och började röja i "mittenrummet" och sortera, kasta lite mer och organisera. Det går åt rätt håll nu. Lite småsaker vi är oense om bara. Jag vill ha upp vitrinskåpen i vardagsrummet tex, det vet inte han om han vill. Han satte in vår gamla tv och dvd'n i Elias rum, och det är inte jag så värst förtjust i. Jag har tyckt att det ska vara tv-fritt i barnrummet han tycker det är bra att han kan kolla i sitt rum. Jaja vi får utvärdera det nu och se hur det blir. Och sen vill jag få upp hyllor och tavlor, det ekar i lägenhten och känns tomt och kalt. men jag är ju raka motsatsen till tomt och kalt. Men det är ju betongväggar i hela huset så jag klarar ju inte att borra och fixa själv.

Nu ska jag ta vara på lite tid med mig själv, Emil är så duktig och sover själv i sin säng. Det har han gjort sen han blev 3 mån. Och jag känner mig så bortskämd och nöjd. (Jag hade aldrig det med Elias eftersom han ville vara i famnen hela tiden på kvällarna) Så nu blir det läsk, soffa, lugn och ro!!

Bebis

Imorgon ska jag träffa Mia och hennes lilla Milia, äntligen. Min Emil kommer kännas så stor när vi träffar Milila. Han är ju typ 3 månader äldre än henne. Om några år är det ingenting, men nu kommer det göra stor skillnad.

Tänkte ta en promenad efter hämtning till Åkermyntan och gå på Plantagen. Vi ska inte ses förräns 11 hemma hos Mia och det känns dött att gå hem en timme för att sen gå ut igen. Så ett besök i blomaffären funkar fint för mig som tidsfördriv. Ska kolla om dom har kvar ett erbjudande på en växt dom hade i Barkarby.

Och så fick jag mitt paket igår med body lotion från Victoria Secret. Mmm, det luktar ljuvligt. Gillar't! Ringde pappa och tog fram min stackars lilla mig röst, och eftersom min pappa gillar mig så fick jag han på fall. Tack pappa, jag gillar dig med!


Puerto de la Cruz

Vi har övervägt och pratat i familjen och nu har vi bestämt att det blir en resa. Det blir en bra lösning för alla inblandade.

Så om en vecka tisdagen 15 feb åker jag mamma och barnen till Teneriffa. Jag ska rå om mig själv, jag ska krama, leka och bada med min förstfödda. Det var nog en mening med att det inte skulle bli Egypten. Som en vän sa till mig. Allt som sker, sker av en mening.


Kärlek och hat

Med risk för att detta blir en osammanhängande rörig text, men so be. Nu skriver jag vad jag tänker och känner.

Var och hälsade på svärmor idag. Första gången som jag känt en stark känsla av hat och kärlek på samma gång. Hat mot den människa som gjort detta mot henne, som placerat henne där hon är nu. Sa häromdagen att hat och hämnd aldrig är rätt lösning på problemen, men det var innan jag såg henne. Nu försår jag denna känsla av hat.

Och kärlek, vilken enorm kärlek jag kände idag. Fan vad jag älskar min svärmor. Att komma in på intensiven och se henne med alla slangar, monitorer uppkopplade till henne, håret helt borta rakad på huvudet. Slangar inopererade i skallen. Jag fick panik. Jag bara stod och vaggade, hulkade och knöt mina händer. Jonas säger att det är ok att röra, klappa, prata. Men jag är inte förmögen att göra nånting. Men med hans stöd och tid så sätter jag mig tillslut och pratar med henne, klappar henne, håller henne i handen och berättar för henne att jag är inte redo att förlora henne min fina svärmor, Elias är inte redo att förlora sin farmor och inte Jonas sin mamma. Att det nu är dags att vakna. Jag hoppas hon hör mig och denna gång gör som jag säger.

Ingen, absolut ingen ska egentligen behöva uppleva det här. MEN nu gör vi det och vi får ta det härifrån.

Träkvista

Tunnelbana till brommaplan och sen buss till Träkvista på Ekerö så var vi framme hos fam Berglund. Jag, barnen och mamma åkte. Elias behövde stimuleras, jag behövde komma hemifrån lite och Jonas behövde få vara för sig själv lite granna. Så lite fika och lek på ön var precis lagom aktivitet för dagen. Man blir ju knäpp av att bara var hemma och jag känner mig inte så rolig som sällskap just nu så träffa folk man känner sig trygg med är precis vad jag behöver. Man behöver inte dra på nån fasad lixom. Är jag putt och tråkig kan jag vara det är jag glad funkar det med. Eller om jag skulle få för mig att jag bara vill gråta är det helt ok. Och det känns tryggt att veta.

Imorgon om lusten infinner sig så ska vi ställa upp våra vitrinskåp. Vill komma igång och bo in mig nu.

Pizza Hut

Dagarna går sakta men säkert hemma hos oss. Läget är oförändrat. Svärmor ligger på intensiven och är fortfarande medvetslös. Imorgon har det gått en vecka sen olyckan. En vecka och hon är inte vaken än, det känns overkligt.

Jonas är sjukskriven nu och i går åkte vi till Barkarby och åt pizzabuffe till lunch. Mysigt att åka bort, om en bara för en liten stund och göra nåt annat tillsammans. Det känns lite som vi lever i en bubbla här hemma, så det var skönt att kliva ur den för en stund. För även om vardagen rullar på "som vanligt" med barnen och hemmet så är det allt annat än vanligt just nu. Det är en dag i sänder.

Idag hade vi våra vänner Carro och Senteza på fika. Det gjorde också gott. Det var trevligt att för en gång skull sitta ner och prata och slutföra sina meningar. Det gör vi sällan annars då vi har ett gäng fina barn att se efter.

Nu är det dusch som gäller, man kan ju inte krypa ner i en nybäddad säng oduschad?!

När benen inte längre bär

Nu är det för mycket som händer. i fredags var det Elias och hans axel. På lördagen var det en lugn dag, hemma och kurera axel. När jag vaknar på sölndagen och slår på datorn ser jag att demonstrationerna i Egypten har eskalerat. UD avråder från resor dit och min så välbehövliga semester blir inställd. Det som jag så länge sett fram emot att få göra med Elias.

Sen kom den hårdaste smällen. Telefonen ringer och vi får veta att min fina svärmor har blivit påkörd av en bil och är på intensiven på KS. Så nu ligger min svärmor i koma med krossat bäcken hjärnblödningar och vaknar inte. Jag vet inte riktigt vad jag gjort som förtjänat alla dessa smällar och bakslag.

Jag mår illa och har ont i magen ena stunden, andra känner jag mig rätt samlad tredje blir jag så arg så jag vill ha sönder allt som jag ser framför mig.

Men jag håller mig ovanför ytan. Jag har två barn att rå om, när jag sakta sjunker kommer dom och drar upp mig til ytan. Och så måste jag ta hand om den som mår snäppet sämre än mig. Min man, min svärmors son.

RSS 2.0