Ångest
Åhh allt känns bara upp och ner, jag vet att känslan kommer gå över men i detta nu känns det så otroligt tungt. näst intill deppigt, jag vill vara hemma med Elias! Så är det bara, jag vill inte inse att min förstfödde håller på att bli storr, jag vill inte vara tillbaka i vardagen med klockan som ringer, med plikter och allt vad det innebär. Nu går jag och lägger mig i sängen, drar täcket över huvudet ställer klockan på ringning och räknar med att jag kommer ha såå svårt att somna.
Kommentarer
Trackback
