Året var 2009
Då har vi avslutat ett år till. Och börjat ett nytt. Mitt 2009 var faktiskt inte ett av mina bättre år. Året började med att jag avslutade min mammaledighet och kom tillbaka till jobbet. Omplacerad till ett ställe jag trivdes bra på. Men jag hann inte jobba länge förräns Jonas blev sjuk och jag fick avbryta mitt jobb och ta över hemma med Elias igen. En omtumlande tid som slutar med att Jonas är sjukskriven februari till juli. Jag går hemma med Elias till april då han får en dagisplats. Vårt förstahandsval som vi trivs bra med. Jag hinner inte mer än komma tillbaka till jobbet i maj då min chef berättar för mig att jag ska bli omplacerad efter semestern. Och det blev jag, kändes som jag lika gärna kunde fått en rak höger med tanke på att in nya postion blev städare. Hann inte ens komma in i jobbet förräns jag kände att jag vantrivdes. Men den känslan släppte ganska fort eftersom jag i augusti plussade på ett graviditetstest och då tänkte att det här kan jag stå ut med ett tag ska ju snart få en bebis. Underbart! Men den lyckan vara inte alldeles för länge eftersom jag i v 12 boka ett ultraljud som vissa på ett missfall. Ett missfall som skulle ta 2 månader innan det ville sluta med blödningar och allt vad ett missfall innebär.
Men jag har haft ljusglimtar också under det gågna året. Den största och mest uppenbara är mitt allt, min Elias. Att se denna lilla 1-åring växa och bli en stor 2-åring är helt underbart. Elias är en fantastisk pojke på alla sätt. Han är en öppen och glad kille. Och väldigt intelligent, han räknar och har börjat lära sig massa färger. Han är omtyckt av många och är ett riktigt ljus i mörkret. Tycker om att kramas och pussas. Det allra bästa jag vet just nu är när han kommer fram till mig sätter sig i mi famn lägger sitt huvud mot in axel och tar sin hand på min kind och drar den mot sig. Oftast säger han ingenting han bara myser, ibland kommer det ett PJAM PJAM (kram), då säger jag -Elias, mamma älskar dig! Då svarar han -äkar len (älskar dig). Denna lilla grej betyder så mycket för mig att jag nästintill blir tårögd av lycka.
Men jag har haft ljusglimtar också under det gågna året. Den största och mest uppenbara är mitt allt, min Elias. Att se denna lilla 1-åring växa och bli en stor 2-åring är helt underbart. Elias är en fantastisk pojke på alla sätt. Han är en öppen och glad kille. Och väldigt intelligent, han räknar och har börjat lära sig massa färger. Han är omtyckt av många och är ett riktigt ljus i mörkret. Tycker om att kramas och pussas. Det allra bästa jag vet just nu är när han kommer fram till mig sätter sig i mi famn lägger sitt huvud mot in axel och tar sin hand på min kind och drar den mot sig. Oftast säger han ingenting han bara myser, ibland kommer det ett PJAM PJAM (kram), då säger jag -Elias, mamma älskar dig! Då svarar han -äkar len (älskar dig). Denna lilla grej betyder så mycket för mig att jag nästintill blir tårögd av lycka.
Kommentarer
Trackback
