Lek och röj
I måndags var Elias dagis stängt. Sofia valde att hålla Anton hemma då. Så vi tog bussen (där jag helt utan anledning blev utskälld av en sur snubbe då jag hade en vagn med mig) och åkte hem till dom. Tanken var Björkan, men regnet satte stopp för det. Och det tror jag nog var till Elias lycka. Först fick han ju träffa Anton, bara det. Men Anton hade ju allt Elias drömmer om. Bilar, flygplan, garage, tågbana... ALLT! Och som grädde på moset fick han låna precis vad han ville.
Vi åt en enkel men god lunch. Efter lite energipåfyllning var det full rulle igen. Vi lekte lite till, men småingarna börja tappa orken så vi gick ut och lekte i en borg. Emil slockna ögonaböj men inte Tilde. Hon svansa efter mig hela vägen. Höll handen, peka, visa och skratta. Även i borgen lekte hon och jag som tokiga. Och det gjorde mig väldigt glad att hon gjorde det för Fia berätta att Tilde har tydligen lite svårt för nya människor och tyr sig inte till vem som helst. Inget jag har märkt av alls dom gånger vi setts. Vi kramas, skrattar, leker och håller hand. Så där är jag tydligen accepterad. Och det värmer mitt lilla hjärta.
När vi lekt ett tag börja Anton klaga lite på att han inte kände sig bra. Så efter en hel dag med tokröj kändes det som att det kanske var dags att tacka för dagen. Vi tog bussen hem och dom knalla upp till sig. Fick nån timme efter det ett sms av Fia. Anton hade 39 graders feber. Stackars liten, fattar inte riktigt hur han orkat leka som han gjorde. Och så lämna vi deras hem som en krigzon, F'låt!! Men vi hade en underbart skoj dag!
Vi åt en enkel men god lunch. Efter lite energipåfyllning var det full rulle igen. Vi lekte lite till, men småingarna börja tappa orken så vi gick ut och lekte i en borg. Emil slockna ögonaböj men inte Tilde. Hon svansa efter mig hela vägen. Höll handen, peka, visa och skratta. Även i borgen lekte hon och jag som tokiga. Och det gjorde mig väldigt glad att hon gjorde det för Fia berätta att Tilde har tydligen lite svårt för nya människor och tyr sig inte till vem som helst. Inget jag har märkt av alls dom gånger vi setts. Vi kramas, skrattar, leker och håller hand. Så där är jag tydligen accepterad. Och det värmer mitt lilla hjärta.
När vi lekt ett tag börja Anton klaga lite på att han inte kände sig bra. Så efter en hel dag med tokröj kändes det som att det kanske var dags att tacka för dagen. Vi tog bussen hem och dom knalla upp till sig. Fick nån timme efter det ett sms av Fia. Anton hade 39 graders feber. Stackars liten, fattar inte riktigt hur han orkat leka som han gjorde. Och så lämna vi deras hem som en krigzon, F'låt!! Men vi hade en underbart skoj dag!
Kommentarer
Trackback
