Överkörd
I mellandagarna fick min pappa ett telefonsamtal. Min farfar var sjuk, cancer. Obotlig och det är inget mer man kan göra än smärtlindring. Vi var och hälsa på honom igår. Jag kan inte riktigt beskriva hur det var, det var omtumlande. Jag är glad att jag hälsa på honom, gör det gärna igen. Men samtidigt.. att se en sjuk människa det tar på ens psyke. Det var en jättebra sköterska med och vi prata om allt möjligt, det man minns från den friska tiden, jag har mycket fina minnen från farfar, jag sov mycket hos farmor och farfar som liten. Så att få komma och se sin egen farfar ligga där så ömtålig, sjuk och hjällös gör ont i mig. Samtidigt är jag glad att han är på det ställe han är. Han har ett jättebra boende han är på med bra personal som bryr sig och vårdar bra. Jonas sa till mig igår att du är inte mer än människa, du har inte mer krafter än nån annan och det stämmer. Igår kväll var min och farfars kväll om än bara i mina tankar.
Farfar, jag tänker på dig! Och hoppas du ska få det bra in i det sista. <3
Farfar, jag tänker på dig! Och hoppas du ska få det bra in i det sista. <3
Kommentarer
Postat av: Lotta
Och du är himla klok i dina tankar kring sista tiden!
Trackback
