.

Jag undrar varför folk "tar för givet" att alla barn skriker och bråkar på natten. En dam i butiken jag träffa idag berömde fina Emil så som alla gamla tanter gör. Lite skämtsamt fråga hon om hon inte kunde få honom. Näe sa jag. Inte ens när han skriker på nätterna säger hon då. Men han skriker inte på nätterna. Jasså inte?

Och det slog mig att folk antar alltid att små barn skriker på nätterna. På BB får man info om att vakennätterna börjar på allvar nu. Men majoriteten av mammor jag känner inklusive mig själv har barn som sover gott om natten. När jag har en jobbig natt då knorrar Emil fyra gånger per natt och vill han sin napp. Jag måste gå upp till hans säng ge han hans napp (en gång per natt hans ersättning) och vara vaken i max 5 minuter sen sover vi gott igen. Men detta verkar mer i folks ögon vara ovanligt och lyxigt. Rätta mig om jag har fel men jag tycker dagens bebisar sover på nätterna.

Helgen på landet har varit underbar. Lugn och harmonisk. Leka, grilla, påta i trädgården, vilat, och druckit kaffe. Precis som en helg på landet ska vara. Katterna var så klart med. Men vi kom bara hem med en katt. Speedy tyckte landet var väldigt läskigt. Vi släppte ut henne och hon gömde sig. Men vi fick tag på henne och plocka in henne och tänkte att det är bäst att vi har henne inne eftersom vi är där så kort tid. Men tror ni inte kattskrället lyckas öppna altandörren och smita mitt i natten. Vi såg henne på lördagen men fick inte tag på henne. Hon vill inte bli plockad, svarar inte på tilltal och gömmer sig väl. Och det känns inte bättre och veta att grannen trodde sig se henne nu ikväll när dom åkte hem.

Dumma katt, hoppas bara hon håller sig vid liv och kommer tillbaka till nästa helg. Då skulle snälla grannen som ska vara ute gå och ropa och ta med henne hem om dom hittar henne. Dom kan ju stänga in henne i ett av våra småhus. Åh känns som jag övergivit lilla stackars Speedy

Det ekar tomt i fotänden på Emils säng. Det hänger ett halsband i hallen som ingen längre använder. Det som inte fick hända men som jag kände på mig hände ändå. Du var så sjuk så du fick ta tåget till Nangiala. Imorgon skulle du fylla 10 år. Du skulle få godis och firas, Sigge jag saknar dig så mycket, du har funnits vid vår sida hela mitt vuxna liv och nu är du borta. Du var den enda jag ville ha, men det var dig dom var tvugna att ta. Min älskade fina Pigge pojke. Jag gråter när jag skriver, det gör ont.

Idag på eftermiddagen märker jag att Sigge, min fina Sigge inte riktigt är sig själv. Han mår inte bra och jag har ingen aning om vad som är fel. Han vill knappt röra sig, ligger bara på ett speciellt sätt och andas tungt. Vi har sagt att vi ska avvakta över natten, men min magkänsla säger mig nåt jag inte vill tänka. Att detta inte är bra. Så jag går och lägger mig med en oro om Sigge. Snälla Sigge häng kvar!

Elias har ganska precis kommit in i åldern där man faktiskt har kompisar som han leker med. Det har han varit för liten för innan. Han har ett par stycken som jag skulle vilja kalla för hans vänner. Som han leker fint med, och verkligen har kul med. Igår träffa vi en av dessa vänner, Vanessa. Dom har funnit varandra genom dagis. Men vi ses en del utanför dagis också och dom leker väldigt bra tillsammans utan att komma ihop sig och bråka. Däremot gör dom rätt mycket bus när dom leker. Det går bättre utomhus än inne. Mer bus inne.

Sen har vi Anton som vi träffade idag. Anton och Elias har inte lekt så värst många gånger. Men dom gånger vi träffas har dom så kul tillsammans. Elias är inte alls blyg som han har en tendens att vara annars. Vi träffades i en lekpark idag Ådalen. Killarna lekte, skratta och satt ner i sanden och bara prata med varandra, jag ville så gärna vara en liten fluga just då så jag kunde surra fram och lyssna vad som sas. Det som slog mig efter lekens slut var att jag sa inte till eller skällde på Elias en endast gång, inte en gång under 1.5 timmes lek. Och inga konstigheter när vi skulle gå hem heller. Det har aldrig hänt förrut, aldrig. Det måste ju säga nåt om både barnen och deras mammor. Alla är vi av samma skrot.

Han var så slut efter maten, så när jag kommer in i hans rum ligger han så här. Å då prata jag med han typ 3 min innan jag hitta han så. Älskade fina bästa barn

Jag har ju berättat för typ alla att Speedy svärmors katt som vi har nu är lite too much. Hon är överallt hela tiden. INGENTING undgår henne. Jag trodde att vår Morris var ledande i nyfikenhet och upptäckarskap. Men han trillar ner på en andra plats. Vi har hans överman och hon är makalös, mest charmig men ibland känns det bara som man vill pynta ner henne i soporna eller nåt. Så här går det till när jag hänger tvätt hemma. Ett litet exempel på alla hennes upptåg;

Idag är det tre år sen jag stod vid altaret och (nästan ljudlöst) sa ja till Jonas. Mycket har hänt under våra tre år som gift, men det bästa är min fina bebis, och sen vår lägenhet. Puss på dig min fina prins!
Jag älskar dig!

Jag heter Emil, jag är 6,5 månad gammal och jag har börjat göra jätte mycket bus. Min storebror blir jättearg på mig när jag ligger på hans bilmatta och rör hans bilar. Mina katter blir arga när jag vänder upp och ner på deras klösbräda. Min mamma gillar inte när jag rycker henne i håret och bits på fötterna. Och min pappa gillar inte när jag försöker hjälpa han med tekniken, men jag jag är Emil och jag är bara glad!

Äntligen har jag fått Elias bokstäver på plats. Och med det har jag fått lite inspiration till sovrummet. Ja vi får se, har börjat få lite tankar om hur jag vill ha det i sovrummet nu, färger och så. Iaf vårt rum kommer sen, här kommer Lillemans rum, fint som bara den.

Igårkväll ringde mamma och fråga om jag och barnen ville komma med till Skansen imorgon. Min första tanken var bara nej nej nej, orkar ingenting, Vill inte. Efter flera intensiva dagar med bakning, handling, planering och stress ville jag bara ligga på soffan. Men hur ofta får man det som småbarnsförälder och det var ju varmt och solsken idag så det var ett självklart val. Iväg skull vi, så kläder på kroppen och frukost i magen gav vi oss iväg. Bara at få åka tunnelbana och spårvagn gjorde Lilleman lycklig. Sen alla djuren, akvarium, lunch i solen, lek i lekparken och karusellåkning gjorde inte saken sämre. En lyckad dag med andra ord.

Jag hyser stor kärlek till mina bröder. Jag är som en lillmamma, extramamma till mina små fina pojkar. Jag är väldigt glad att jag har syskon, och att jag har en sån bra kontakt med dom. För vem säger att bara för att man delar kött och blod måste man tycka om varandra. Jag har flera exempel på såna fall. Och det är tråkigt när det blir så. Tex så känner jag inte min farbror. Jag vet vem han är, vad han heter och jag skulle känna igen han om jag såg han. Men det är ungefär det. Inte mer. Det är den relationen min pappa och hans bror har, obefintlig. Så Timmy och Joakim, tack för att ni är ni. Jag älskar er och vare sig ni vill eller inte kommer jag hönsa vidare och läxa upp er :)

Kl 12 slog klockorna i kyrkan. Efter det gick jag Jonas, Jocke och Micke in med Emil till dopfunten. Prästen döpte Emil och det blev som sagt Micke och Jocke som blev hans faddrar. Familjen och vänner en skara på 31 personer var samlade. Efter dopet samlades vi i vardagsrummet. Jag hade gjort smörgåstårtor, kärleksmums och kakor. Caroline hade bakat en morotskaka och chokladpinnar. Det fikades, skrattades, pratades, och öppnades presenter. Fina presenter fick han också. Mycket fina kläder, sina första snygga Nikeskor. En tavla, sängkläder, en tripp-trapp stol, en ram och en Paddingtonbok. Jag fick mycket bra hjälp i kyrkan så jag slapp stå i köket hela dagen. Är nöjd med dagen och vill tacka alla som kom och var med oss.

Igår hade jag faktiskt turen på min sida. För ett tag sen hittade jag ett par byxor jag bara älska. Men det lixom ville sig inte med dom. Så igår gick fjärde paret sönder. Fatta, fyra likadana byxor har alla gått sönder på olika ställen fast med liknande fel. Så nu kände jag att det får räcka. Orkar inte hålla på mer, hur mkt jag än gillar dom. Så jag sa att pengarna tack. Och dom gick verkligen sönder på rätt dag. För samtidigt hade jag hitta en klänning jag blev förälskad i. Men eftersom vi har dop och allt denna månad så kände jag att lyx som en ny klänning har jag inte råd med. Men då byxor och klänning kosta på kronan lika mycket så jag bara bytte lixom. Och samtidigt tänkte jag att jag ska ta med en väska jag köpte innan vintern som gått sönder. Hitta såklart inget kvitto (jag som är så noga med att spara kvitton), men kände att det får bära eller brista. När jag kommer säger dom att utan kvitto får jag tillbaka summan som va när väskan reas ut. Så betala 150 och får tillbaka 30. Fine tänkte jag. Bättre än noll jag har ju inge kvitto. Så jag säger att det är ju bättre än inget eftersom jag såg att ni hade samma väska som gått sönder nu fast i annan färg. Och då blir det lite billigare om jag köper den. -Men jaha, så du vill ha den väskan!? Så det slutade med att dom böt väskan till en ny likadan. Skillnaden var inte stor direkt. Den trasiga var i mörkrosa och den nya i röd. Underbart.


Min sommarkärlek

Orginal


Ur photoscape


Har precis ikväll börjat lite med detta program efter tips av en god vän.
Hoppas jag lär mig lite nu så jag kan få göra mina egna collage och fina
omgjorda bilder.