Lek och bus
Spontant så skicka jag ett sms till Sofia i lördags och undra om dom var upptagna på söndag, till svar fick jag ett nej inga planer. Perfekt! Så vi bjöd in familjen på lunch, fika och lek. Lagom tills korven var färdiggrillad ringer det på dörren och in kommer Jonas, Anton, Tilde och Sofia.
Vi slår oss ner vi bordet och smaskar i oss lite korv med bröd. Barnen äter fort så dom kan börja leka. Vi plockar fram lite paj å kaffe med det har inte barnen tid med. Så dom leker, vi dricker kaffe och diskuterar. När vi märker att solen skiner å småttingarna mest bara busar bestämmer vi att vi avslutar i parken. Så på med tröja och skor så går vi ut. Har lagt märke till att om man hjälper varandras barn går det så himla mycket fortare jämt. Jag hjälpte Tilde (min lilla prinssensa btw) och Jonas (inte min Jonas) hjälpte Emil. Vips var vi klara allihopa. När en annan ska klä barnen och gå ut går det inte vips-fort, det går helt enkelt långsamt.
Iaf vi kom ut fort och smärtfritt. Och solen sken, ljuvligt! Barnen lekte, lekte, lekte... Ändå gången vi behövde rycka in var när Emil försökte sno bollen från en bollspelande grabb å när han senare smet iväg till en vattenpöl han bestämt skulle hoppa/sitta/krypa i.
Jag trivs så mycket i den här familjens sällskap! Inte bara jag utan hela familjen, såna familjer växer inte på träd, dom ska man hålla hårt i så man inte mister dom!
Vi slår oss ner vi bordet och smaskar i oss lite korv med bröd. Barnen äter fort så dom kan börja leka. Vi plockar fram lite paj å kaffe med det har inte barnen tid med. Så dom leker, vi dricker kaffe och diskuterar. När vi märker att solen skiner å småttingarna mest bara busar bestämmer vi att vi avslutar i parken. Så på med tröja och skor så går vi ut. Har lagt märke till att om man hjälper varandras barn går det så himla mycket fortare jämt. Jag hjälpte Tilde (min lilla prinssensa btw) och Jonas (inte min Jonas) hjälpte Emil. Vips var vi klara allihopa. När en annan ska klä barnen och gå ut går det inte vips-fort, det går helt enkelt långsamt.
Iaf vi kom ut fort och smärtfritt. Och solen sken, ljuvligt! Barnen lekte, lekte, lekte... Ändå gången vi behövde rycka in var när Emil försökte sno bollen från en bollspelande grabb å när han senare smet iväg till en vattenpöl han bestämt skulle hoppa/sitta/krypa i.
Jag trivs så mycket i den här familjens sällskap! Inte bara jag utan hela familjen, såna familjer växer inte på träd, dom ska man hålla hårt i så man inte mister dom!
Kommentarer
Trackback
