Nästan glömt bort
Jag gick ut med Elias idag bara för att få komma hemifrån och få lite frisk luft. Men det snöade en himla massa idag och det blev ett väldigt pulsande. Hade nästan glömt hur en vinter med snö var. Väldigt vackert men tungt med vagnen. Passa även på att köpa en julklapp, var inte alls meningen men lixom bara snubbla över den så det var ju bara att slå till.
Elias sov i vagnen en stund tills vi kom hem, sen ville han inte sova mer fast han behövde det. Sen blev kvällen alldeles upp och ner. Snubbla och slog sig mest hela tiden. Och under tiden han har varit dålig så har han fått mer tutte än vanligt (har ju nästan sluta amma dagtid) men jag tänkt att jag skulle vända tillbaka nu när han börjar bli frisk. Men det tycker inte han. Ingen välling ingen frukt ingenting. Han skriker förtvivlat och rycker mig i kläderna så den kampen vann han också idag. Men jag lovar det e påfrestande, man känner sig som en hemsk mamma när man sätter ner sitt skrikande barn på golvet för att göra iordning det som behövs. Plus att han har bara gjort extrembus under kvällen, tex att slänga ut alla pellets ur kattlådan, TVÅ gånger. Hur snabb kan en så liten människa vara? Skönt att han somna i min famn iaf så jag kunde krama och pussa extra mycket på han idag, och lite mjukt viska i hans ljuvliga öra hur mycket jag älskar honom.
Som om det inte vore tillräckligt synd om mig idag? Skulle sätta upp en list på väggen vid Elias säng så vi kan tända hans lampa han har där. Men listen fäste knappt på väggen den gjorde bara sönder tapaten, typiskt! Men med lite fix så fick jag det att sitta, om än provisoriskt. Då äntligen tänker jag, men NEJ! Då är adaptern trasig, och vi har inte verktyg till att laga den hemma, det kan Jonas bara göra på jobbet. GAAHH! Kändes otroligt tröstlöst idag!
Men hur är det man säger, du behöver känna på lite motgångar ibland för att kunna njuta av dina medgångar. Så då får vi göra det.
Nu ska jag göra en knäckemacka och ett glas juice. Kura upp mig i soffhörnet, norpa en katt som ska gosa med mig och titta på vad jag vill på tv eftersom alla andra sover i huset.
Elias sov i vagnen en stund tills vi kom hem, sen ville han inte sova mer fast han behövde det. Sen blev kvällen alldeles upp och ner. Snubbla och slog sig mest hela tiden. Och under tiden han har varit dålig så har han fått mer tutte än vanligt (har ju nästan sluta amma dagtid) men jag tänkt att jag skulle vända tillbaka nu när han börjar bli frisk. Men det tycker inte han. Ingen välling ingen frukt ingenting. Han skriker förtvivlat och rycker mig i kläderna så den kampen vann han också idag. Men jag lovar det e påfrestande, man känner sig som en hemsk mamma när man sätter ner sitt skrikande barn på golvet för att göra iordning det som behövs. Plus att han har bara gjort extrembus under kvällen, tex att slänga ut alla pellets ur kattlådan, TVÅ gånger. Hur snabb kan en så liten människa vara? Skönt att han somna i min famn iaf så jag kunde krama och pussa extra mycket på han idag, och lite mjukt viska i hans ljuvliga öra hur mycket jag älskar honom.
Som om det inte vore tillräckligt synd om mig idag? Skulle sätta upp en list på väggen vid Elias säng så vi kan tända hans lampa han har där. Men listen fäste knappt på väggen den gjorde bara sönder tapaten, typiskt! Men med lite fix så fick jag det att sitta, om än provisoriskt. Då äntligen tänker jag, men NEJ! Då är adaptern trasig, och vi har inte verktyg till att laga den hemma, det kan Jonas bara göra på jobbet. GAAHH! Kändes otroligt tröstlöst idag!
Men hur är det man säger, du behöver känna på lite motgångar ibland för att kunna njuta av dina medgångar. Så då får vi göra det.
Nu ska jag göra en knäckemacka och ett glas juice. Kura upp mig i soffhörnet, norpa en katt som ska gosa med mig och titta på vad jag vill på tv eftersom alla andra sover i huset.
Kommentarer
Trackback
