Underhållande

Det började vid tandborstningen. Elias ville borsta tänderna själv, men jag sa att mamma måste också borsta. Kommer du inte ihåg att tandläkaren sa det? Han blev helt förtvivlad gråter hysteriskt och sa att han ville gå till tandläkaren. Okej, va vill du göra där då? frågar jag. Men inget mamma jag vill bara gå dit! OK!? Visst kan vi det. Fortfarande gråtandes går vi till sängen och han bara gråter och gråter. Men lilla vän du får berätta för mamma vad som är fel, jag kan inte hjälpa dig annars. Hulkandes kommer det fram Mamma min Kethia kallar mig bajs jag blir ledsen då, jag blir JÄTTELEDSEN. Mamma hon får inte säga så!
Det tåls att tillägga att min lilla Elias sjunger/pratar om bajs hela dagarna just nu. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Prinsen min. Men det gick över och han somna gott när han la sig i sängen. 

Bus!?!

Elias: Mamma, jag älskar dig!

Mamma: Va söt du e, tack!

Elias: Aaa *med ett härligt busigt flin*

Mamma: Elias, har du gjort nåt du inte får?

Elias: men mamma jag har bara tagit tre köttbullar, och stängt dörren (till frysen)


Livets kontraster

Det känns som såna kontraster just nu i det jag skriver. Ena stunden skrivs det om den stora sorgen, tomrummet jag har inom mig. Andra om barnuppfostran, lekar och middagsbjudningar.

Men det är ju så livet är, speciellt om du lever ett liv med barn. Jag sörjer det som har hänt. Jag har ont i hjärtat, det är en bergochdalbana av ledsamhet och känslor.
Men jag har två underbara barn som jag (eller vi rättare sagt) måste ta hand om. Och för mina barn (främst Elias) är det inget konstigt som hänt. Visst han har inte träffat farmor på länge. Men Elias är så upptagen av att leva i nuet så han är inte drabbad. Han är så stor och så medveten om det mesta, men lyckligt ovetande om det här. Hans liv består mycket just nu i att vara stor, han har flyttat över till storbarnssidan på dagis och så har han blivit storebror. Och så även en period av jag-ska-se-hur-mycket-tålamod-det-finns-period. Jag försöker och lyckas för det mesta hålla mig lugn och sansad. Men att vara förälder är nåt så in i bänken tålamodsprövande. När jag har sagt till han säkert 5 gånger att inte klämma så hårt på Emil för att han får ont, eller att han ska låta katternas klösbräda vara för den "smular om man vänder den då är det svårt att behålla lugnet och jag ryter till. Ja då tittar han med sina oförsående ögon, darrig läpp och säger -Men mamma var inte arg på mig!?! JA då får man dåligt samvete istället.

Mina barn är det bästa jag har åstakommit här i livet, dom älskar jag över allt och jag kan bara hoppas och önska att vi ska få ett långt härligt liv tillsammans och att jag får somna in som gammal tant med dom vid min sida.

Bjudmat

Det blev mycket bjudet idag. Till lunch hade Jessica bjudit in folk på våffellunch. Både matvåfflor med cremefraiche, rödlök och caviar och klassiker med grädde och sylt. Gott var det iaf. Sen hoppade vi in i bilen igen och hamna hemma hos bror min. Där bjöds det på middag och han hade lyckats bra med en pastagratäng. Och så glass till kaffet. Hans första middag han lagar och bjuder på sen han flyttade in. Kändes ju bra att vi fick äran att vara premiärare. 

Tycker lite synd om min bror. Han fick vår diskmaskin när vi flyttade och den hade läckt lite förrut så han har inte velat diska mer. Så när Jonas nu skulle kolla den hade det läckt vatten på golvet. Jonas trodde inte det var nåt allvarligt men det måste torka upp först så ser man sen. Ända sen han flytta in har han haft massa motgångar med allt möjligt smått, felkopplade elkablar så han inte haft el i alla uttag, bredbandskabelproblem, en säljare som visa sig vara en idiot som har ljugit om att hon bla har tagit dit en städfirma som skulle flyttstäda när hon lämna lägenheten, INTE alls gjort. Ja mycket störande moment när man flyttat. Men förhoppningsvis blir det bara bättre nu.

Brutalt men sant

Min värld rasa mer eller mindre samman i onsdags. Var på möte på sjukhuset som Annett ligger på. Det var dags för domen. Lilla naiva jag trodde vi skulle få lite info om hur framtiden ser ut, se om dom kunde ge några tidsaspekter på hennes tillfrisknande. Trodde att kanske blir det rullstol i framtiden, eller kanske att hon får lite svårt med minnet. Det var värre än så, det var det värst tänkbara scenario. Hon kommer aldrig tillfriskna, hon kommer inte bli bättre än vad hon är nu. Hon kan andas själv, hon kan kippa med munnen, röra högra ben och höger arm. Och öppna ena ögat. Det är vad hon kan, det är det liv hon kommer leva. I ett vegetativt tillstånd. FAN FAN FAN, vad är det du säger? Det var mina tankar när vi satt hos läkaren. Jag fick kontrollera mig själv så jag inte tappade förståndet. Allt det pga smällen huvudet fick ta vid kollisonen. Anledningen till att det inte sagts nåt tidigare är att det tar ett tag innan man kan konstatera att det är just detta som är det som skett. Men nu vet man.

Du finns men du finns inte

Jag försöker att koppla bort emellanåt, att inte tänka för mycket. För när jag gör det, tänker så gör det så jävla in i helvets ont. Ont i själen, ont i magen ont i hjärtat. Jag har haft den finaste av svärmödrar man nånsin kan tänka sig. En underbar kvinna som bryr sig så mycket. Hur går man vidare nu? Att barnen inte får uppleva sin farmor, för även om hon lever så finns hon inte här. Hon kan inte komma och läsa godnatt sagor för Elias, sagorna som hon fick imitera då hon glömt glasögonen hemma. Hon kan inte rulla ut med Elias i vagnen och leka i parken. Hon kan inte sitta och killa han på ryggen så han somnar gott i sängen. Hon kan inte komma hit och byta blöjan på Emil som hon så gärna hjälper till med. Hon kan inte hjälpa mig på Emils dop så härligt som hon hjälpte mig på Elias.

Det gör ont att veta att dessa fina minnen som lever kvar i mig inte finns hos barnen.  

Annett jag tänder ett ljus för dig, för det hade du velat det vet jag! <3

En kort feber

Kl 4 imorse hör jag hur Elias gråter i sin säng. Inte vanligt alls. Är det nåt så kommer han in till oss eller så hör man hans ljuva stämma upprepade gånger MAMMMMAAA, MAMMMAA VAKNA! Men inte nu, nu var det annat. Går in till han kramar han och frågar vad som är fel? Mamma jag har ont säger han. Och jag känner hur varm hn är. Tar tempen och konstaterar att han har 39 graders feber. Vatten, alvedon och kramar blir det. 45 minuter senare somnar han om. Vid halv åtta vaknar han igen, SOM OM INGET HÄNT!? Tänkte att han måste ju vara pigg på Alvedon. Snart kommer gnäll, varm, trött... Jag väntar, väntar, väntar INGET! Kan man ha 3 timmars feber, har ju hört om alla barn som har 3 dagars feber. Men inte min son han har 3 timmars feber. Blir förundrad över hur frisk Elias håller sig. Innan nattens lilla rejs så var han senast dålig i augusti. Det var samma sak då. Han blev hängig kräktes, somna, vakna, kräktes igen, somna om för natten och vaknar dan efter som om ingenting hänt. Peppar peppar alltså. Men jag tror jag har ärvt mammas immunförsvar och Elias har ärvt mitt. Vi är aldrig sjuka och det är jag ytterst tacksam över.

Ett kort

Idag när jag rensa en låda med papper hitta jag ett kort, ett födelsedagskort till Elias när han fyllde 3 år. På framsidan stod det Du är Unik. Öpnnar det och läser

Du är farmors lilla skit, Många kramar!

Och jag gråter, gråter, gråter, tills det inte finns mer tårar...

Vill inget alls!

Hemska hemska värld vi lever i. Det är en hemsk dag. Jag har fått besked som jag inte alls vill ha. Det gör ont i magen, livet går vidare säger man. Men inte idag, idag står min värld stilla. Kanske går den vidare imorgon vi får se.


Målning

Jag har målat hela kvällen, eller hela var väl och ta i. Men jag har köpt mig bokstäver på Panduro som nu är färgade. Ett par till hans vägg, dom större bokstäverna dom har. Och så lite mindre bokstäver till dörren. Och ingen av texterna är hans namn. Är så vanligt med barnens namn på dörren eller dessa bokstäver på väggen med namnen, det tyckte jag kändes lite tråkigt så jag gjorde annat. Målade i vitt och silver. Tyckte själv att det blev väldigt snyggt. Nu kommer bara den riktiga utmaningen att få upp det på väggen. MÅNGA små skruvhål.

Emil har börjat äta nu också, han har en härlig aptit den lilla killen. Vi har ätit palsternacka, banan, potatis, majskrok och gröt. Det som hittils har fått högsta betyg är nog gröten och bananen.

Imorgon ska jag försöka få med mig min karl till Ikea och Barkarby. Har lite ärenden vi skulle behöva uträtta där, och lite inköp på ikea. Bla en rullgardin till ELias rum. Blir så soligt och varmt där på dagarna och solen går upp i hans rum typ så för att han inte ska vakna 5 på morgonen typ så behövs det nu när våren är på snabbt intågande. Mest tråkiga saker som behövs faktiskt som rullgardinen och sån klädförvaringsställning till garderoben.

Malin

Jag har lagt in en ny blogglänk. Det är till min vän och kollega Malin. För inte så länge sen gick dom från en vanlig vardag med mamma pappa på jobben och två fina pojkar på dagis till en vardag kantad av sjukdom, elände och sjukhusvistelse. Malin skriver sin blogg så bra att jag tycker den är värd att läsa. När man ser vad det är dom behöver gå igenom kan man ta sig en funderare på sina vardagsbagateller och skatta sig lycklig som får ha sina barn friska.

Happy day!

Idag har varit en bra dag. Efter lämning åkte jag in till mammas jobb och lunchade. Alltid lika trevligt att komma hemifrån lite. Och Emil charmar alla som jobbar på Svt.

Tog sen bussen in till stan och gick en liten shoppingrunda. Eftersom jag ville strosa och inte stressa hem till hämtning ringde jag min bror och fråga om han sluta tidigt idag. Och det gjorde han så han hämtade Elias och jag kunde ta min tid inne i stan. Handla bla en jättefin blus/tunika jag suktat efter. Och lite skoj på Panduro Hobby.

Handla lite mat och begav mig hemåt. Idag slipper jag laga eftersom Jonas fixar våfflor. Skönt! Så det har varit en skön slapp dag idag då jag sluppit många måste så som hämtning, matlagning. Det lilla gör så mycket. Man tror inte det men har man en vardag som är kantad av tider att passa, MÅSTE lämna klockan, MÅSTE hämta klockan, MÅSTE äta klockan... And so on. Slipper man det för en dag då blir man en så mycket gladare mamma och fru (eller jag blir iaf).

Happy face





Så här glad är man strax innan middagen


No longer alone

Nu är min Jonas hemma igen och gräsänketiden är slut för denna gång. Skönt med lite sällskap jag som e så pratsjuk av mig. Men faktiskt så har det varit ganska skönt att få vara lite med mig själv också. Eftersom jag har en sån underbar tur att min barn somnar när jag lägger dom. Elias säger jag bara god natt till så sover han och Emil kan somna själv i sängen han med. Och denna vecka som varit har båda barnen sovit vid 8. Underbart eller vad?! Så jag har ju haft hela kvällarna helt för mig själv, och det har jag värdesatt högt. Även hunnit med lite kvalitedstid med bla moster, mamma kusin och vänner. Och inte minst med Elias. Dethar varit fika med Carro och Lotta. Kalas hemma hos Nicole, Melodifestivalkväll hemma hos mig med tjejerna. Grillning på Ekerö, fika hemma med kusin Jenny. Och sen sedvanligt lämna/hämta på dagis och mys med barnen hemma. Nöjd med min vecka. Men som ordspråket säger, borta bra men hemma bäst.


En litens tankar

Ibland undrar jag hur mycket Elias förstår och hänger med, ganska mycket för det mesta. Men HUR mycket? Tex att han inte träffat farmor på länge, tänker han på det? Han pratar inte så mycket om farmor, mer än att hennes katt är hos oss och att han ibland målar en teckning som är till henne. Och nu så har ju Jonas varit borta ett par dagar. Inte så farligt länge, men med tanke på att dom ses varje dag så är det ju ett tag. Nångång när jag pratat med Jonas och frågat om han vill prat har han bara sagt att han inte har tid. I övrigt har vi inte pratat så mycket om hans pappa, mer än att han hälsar på farfar. Men så kommer det, Elias har precis gjort sig klar för natten. Jag har bäddat ner han pussat han god natt och släckt lampan. Precis när jag är på väg att lämna rummet ropar han -Mamma, nu har pappa varit borta bra länge!

Och det bekräfta mina tankar att han e ganska klok min kille.


Succe!

Det blev en succe!!


Stol

Idag ska jag ner till källaren och hämta upp Emils matstol. Ska bli väldigt spännande och se vad han tycker om det. Han har ju redan hunnit bli 5 månader gammal och är väldigt intresserad av världen. Det går så fort med andra barnet har jag märkt, man hinner knappt med. I torsdags (10/3) vände han sig för första gången från rygg till mage, och det sysslar han med mest hela tiden nu. Om jag inte inns fel var det vid den häråldern Elias också börja visa intresse för mycket. Så nu går vi in i en ny fas i bebislivet.

Första bilden på Elias när han sitter med vid matbordet, det var 14 april-08


Mello

Ikväll har jag som typ halva Sverige sett Melodifestivalen. Gräsänka som man är bjöd jag in tjejerna så jag får lite trevligt sällskap. Systrarna Lööw, Mia, Milia och Jessie va här och hängde. Nu är det Emil och jag kvar hemma och det känns så tyst och tomt hemma. Kan inte minnas senast jag var ensam hemma?

Idag sken solen när vi vakna och vi bestämde oss för att bjuda in oss på grill-lunch hos Berglund/Severbrink på Ekerö. Pelle va inte sen med att få dra igång sin nya STORA grill. Så det blev lunch i solen på altanen idag. Ljuvligt, det märks att våren är på gång nu iaf. När vi åker därifrån följer Elias med mamma hem och sover över. Skönt att få vara ifrån min lilleman lite, vi har umgåtts intensivt senaste tiden. Det har varit resan, och så allt med svärmors olycka (vilket gjort att J inte mått så bra) och nu har jag barnen själv. Men faktiskt har den här veckan då Jonas är borta gått över förväntan bra. Mycket mindre "skäll och gnäll" än jag trodde det skulle vara. Skönt som bara den.

Sigge märker också att våren är på g tror jag. Han har börjat gå ut nu, det jobbiga är bara att han vill göra det sent på kvällarna. Ska gå och ropa på han nu... Hoppas han kommer in så jag kan få gå och sova.

Minnen

Minnen är nåt vädefullt! Minnen kan man leva länge på, speciellt dom goda. Imorse när vi gick till dagis i plask-halka-kalla-blåsten å svor lite över all snö och is som är så såg jag en glimt av solen och började då tänka på Teneriffaresan. Tänkte när vi gick där på gatan nere vid vattnet. Hur bra jag mådde då, och helt plötsligt glömde jag snön, isen, halkan och mitt dåliga humör. Istället började jag och Elias prata om hur kul det var att bada i poolen, hoppa högt och äta massa glass. Resan var inte så lång en vecka. Men minnet av resan har jag för alltid.

Ibland kommer jag att tänka på när jag var i Thailand, små speciella stunder. Tex den goda lunchen vi åt från det lilla hålet i väggen, eller Jocke som inte skulle sola utan ligga i skuggan så han behövde ingen solkräm. Men lyckades ändå bränna sig. Eller den underliga flygmyr-invationen kvällen vi var hos tatueraren.

Den resan var vi på 2004 men jag lever gott på minnen från den ändå. Eller för all del dagarna då mina barn föddes. De dagarna är de bästa i mitt liv.

Eller varför inte när vi gifte oss, när vi ett par dagar innan bröllopet träffar min familj på middag på kvarterskrogen. Vi trodde bara vi skulle äta tillsammans men får vår present då. En videokamera som vi ska kunna filma dagen med.

Minnen, vad vore livet utan minnen?




Skruven

Maskinen har gjort sitt och även vitrinskåpen har kommit på plats. Det börjar kännas så fint och ombonat hemma nu. Nu när Jonas åker bort kommer jag kunna pyssla med att ställa saker på sin på sin plats. Detta gör mig glad faktiskt.

Och så var jag med Annika i Kista idag. Läänge sen jag var där. Kolla in skor till Elias. Inget märkvärdigt, men han var i stort behov av vattentäta skor. Blev fodrade stövlar. När vi kom hem idag var strumporna genomblöta, så detta var inte en dag för tidigt. Hitta även en trevlig outfit till mig bestående av skor, skjorta och byxa. Lite kul att hitta nåt till sig själv då jag alltid annars köper saker till hemmet, barnen eller bara massa mat. Hitta dock en blus/tunika också som jag blev lika förälskad i, men den får dystert vänta. Kontot ekar nästan tomt nu.

Dags att kramas lite med min make. Han åker till Boden imorgon och firar sin morfar som fyller 80. Han blir kvar en vecka, åker han väl upp dit får han passa på att umgås med sin familj. Hade varit trevligt att följa med, men i ärlighetens namn blir det skönare att vara hemma. Orkar inte ta med barnen på det.

Armarna värker

Vi har fått lånat min svågers Nintendo Wii. Hatr precis spelat en runda boxning, och jösses adrenalinet pumpar, armarna värker och jag flåsar. Kanske ska börja träna lite med detta spel, är ju helt slut nu :) Hört att det finns mycket kul att göra på detta, rädd bara att man ska fastna i spelet, alternativt att det är skitkul i början och används flitigt. För att sen bara bli stående och damma.

För övrigt är det en bra dag idag. Mycket bra, svärmor har vaknat,om en lite försiktigt dock. Men hon har komunicerat med Jonas, and I LOVE IT!!

Bollen är i rullning

Vi har som sagts fått låna en bättre borr hem så vi kan borra lite i våra väggar. Och vi gjorde det igår faktiskt, borrade. Så nu har Elias fått upp sin hylla, vimpel, sänglampa och en liten hylla för hans böcker. Jättefint blev det. Inte helt klart än, men det går åt rätt håll nu. Ska strax gå in och fylla på hyllan och organisera lite. Snart är hans rum klart tror jag allt.

Sen är det vardagsrummet kvar. Har jag tur blir det gjort imorgon. Idag ska vi åka till Bernt och l´bli bjudna på middag och så ska Jonas hjälpa till med lite elektronik. Tvn eller datan antar jag. Så vi hinner og inte idag. Men det skulle vara så underbart om vi hann med det på söndag eller måndag för då kan jag fixa med det sen när Jonas åker bort på tisdag och blir borta en vecka. Ska framkalla bilderna på pojkarna också, och placera dom i ramarna och hitta ett fint ställe för dom på väggen att sitta på.

Sen kom jag på att vi har vårat sovrum kvar, men där har jag ingen aning om hur jag vill ha det. Tapeten som vi fick där är ju ingen favorit direkt. Den såg så mycket bättre ut som ett A4-ark än vad den gjorde sig i ett helt rum. Så jag måste komma på hur jag vill ha det där, med färger och så. Det får nog bli det sista projektet hemma.

Nu gå vi och pysslar i Elias rum.

Vår resa

Tisdag

Kl 4 på morgonen ringer väckarklockan. Kvart över fem kommer taxin och hämtar oss och vår semester börjar. Äntligen! Mot Arlanda, incheckning och frukost inne på flygplatsen. Kl 7.40 går planet. Hela resan går över förväntan bra. Elias somnar efter maten. Väl framme vid hotellet chekar vi in byter kläder till sommaroutfits och beger oss sen iväg för att äta. Efter maten kollar vi området lite, handlar lite frukost till rummet och tar sen en kväll på rummet. Det tar på krafterna att resa.

 
 

Onsdag

Första dan i värmen. Upp, gå till bagarn och köpa mackor till frukost. Ner till receptionen för att träffa researangören och se vad som erbjuds på resan. Sen ger vi oss i väg på en längre upptäcksfärd av Puerto de la Cruz. Vi har en karta, men går lite vilse endå. Elias är underbar och bara går och går och går. Gnäller inte alls. Som belöning får han en glass lite titt som tätt, och så kommer vi att stanna och titta på vågorna som han tycker är så häftigt. Detta var även dagen mamma fyller år så vi avslutar det hela med ett trevligt restaurangbesök.

 
 

Torsdag

Idag går vi till nånting som heter havspooler och badar och leker. Det är stora pooler som ligger intill havet som är fyllda med vatten från havet. Det märktes att ingen av oss var direkt vana vid solen, för trots lite moln kommer vi alla hem med röda näsor. Efter badet äter vi glass och utforskar stan lite mer, hittar en lekpark Elias får leka av sig lite i.

 

Fredag

Idag hade vi via Ving (som vi reste med) bokat en båtutflykt på södra sidan av ön. Bussen kom och hämta oss och frakta ner oss till hamnen där båten vänta. Solsken och lugnt, alldeles underbart. Till en början gick det också bra. Men vi hann inte komma långt ut förrän jag börja känna mig lite svajig. Båten stannar liten stund efter vi åkt. Vi hitta lite delfiner vi kolla på. Sen var den resan körd för min del. Fy fan vad sjösjuk jag blev. Spydde så jag fick kramper i magen. Elias var också gnällig ett tag så jag tror han också kände av sjögången lite. Mamma tog hand om Emil som tur var.

 

Lördag

Idag gjorde vi en utflykt till en djurpark. Loro Parque heter den, likt Kolmården fast en spansk variant. Dom hade massa papegojor, och fiskar. Delfiner och späckhuggare. Och en vit tiger, men han verkade inte alls må så bra. Han tyckte vi synd om. Men i övrigt en trevlig och barnvänlig park. Elias hade väldigt kul, speciellt i en liten lekhörna dom hade där. Dock blev han trött mot slutet av dagen, och lite gnällig. Så vi missa att kolla in pingvinerna men det går inte att klandra honom, på en semester är det ju mer intensivt än nån annan gång.

 
 
 

Söndag & Måndag

Dom två sista dagarna såg rätt samma lika ut. Frukost hemma, sen hoppade vi i badkläderna och knalla ner till vårt fina poolområde. Bada, sola och njuta av den underbara värmen. Sen upp på rummet, byta om och ner till byn. Lite shopping. Äta mat, glass till lilleman och så uppleva stan helt enkelt. Elias hittade en hoppställning han fick prova, och som han älska. Så denna fick han göra båda kvällarna. Mamma och Elias tog alltid en taxi hem när vi va nere i byn och jag och Emil promenera.

 
 
 

Och så Tisdag igen

Trist men veckan har redan gått och det är dags att åka hem. Vi tar en hotellfrukost denna morgon för att slippa stressa. Men tji fick vi, när vi kommer upp och ska in på rummet igen har vårt lås gått sönder och vi måste få hjälp av vaktmästaren. Men vi lyckas till slut få upp det och komma in på rummet. Packar det sista och bege oss ner till lobbyn å vänta in bussen. Flyget hem gick lika bra den resan.

 

Summeringen av denna resa är egentligen bara glädje. Emil har varit en drömbäbis att ha med på en resa. Glad hela tiden, sovit mycket och accepterat att det hänt mycket saker och man varit runt runt hela dagarna. Elias, ja det var han jag var mer orolig över men vad var det att oroa sig för? Lilleman har varit en pärla mest hela tiden. Gått jättemycket och varit glad och excalterad över varje ny dag som kommer med nya överaskningar. Det var två kvällar han var lite "svår". Men det är när jag tänker tillbaka på det helt ok, och fullt normalt. Han är 3 år och så mycket som händer för han på en vecka är det inte konstigt att han blir lite överröst med känslor och intryck. 
Så jag gör mer en gärna en resa till med mina barn.

TACK MAMMA FÖR DENNA LJUVA SEMSESTERVECKA!
  


Adjö!






Guldram

Vad tror ni om dessa bilder förstorade i guldramar på väggen?




RSS 2.0