Första dan

Första dagen på jobbet, den gick. Jag tycker om mina arbetskamrater, men jag gillar inte mitt jobb. Finns lixom inte så mycket mer att säga om det, har aldrig gjort det kommer aldrig göra det (alltså mitt jobb sen augusti). Så att vara på jobbet känns sådär, men j   ag hanterar att det är vardag det gör mig inte så mycket. Blev trött och matt men annars så. Mitt annars nu problem är mina kläder, eller rättare sagt mina jeans. För andra kanske en struntsak, men för mig jobbigt. När jag var gravid visste jag att jag var i ett mellanläge, så det gjorde mig inte så mycket. Nu är jag inte gravid, nu känner jag mig bara som hon som gått ett par kila vars kilon satt sig på magen och midjan och nu känner sig som en stoppad korv när jag försöker klämma mig ner i ett par jeans. Och att det tar emot, det tar verkligen emot att behöva gå och köpa nya större byxor. Jag vill ju gå ner mina kilon jag gått upp. Jag vill vara jag ingen hullig fd gravid. Och det här är jag i mitt bergochdalbanehumör men det är så det är just nu och jag tror inte det kommer gå över förräns jag gått ner i vikt. Frågan är om jag har sån discipin på mig själv?

Jaja, den som lever får se. Nu ska jag gå och sätta i gång med min Läckbergbok. Fick den från biblan idag och får bara ha den i två veckor. Sen är det natt natt, blev ingen god natt sömn, Elias är snorig och det blir stopp i näsan på natten så han har vaknat och sovit med oss och det går sådär för hans mamma, han lixom nyttjar hela utrymmet i sängen so to say.

Kommentarer
Postat av: Linda

Hej!

Läste just vad som hänt er.

Beklagar jätte mycket eran förlust och kan inte hålla tillbaka tårarna.

Såg att ni varit på inskrivningen också...



Vet inte om du vet men jag har fått 2s mf och fick göra en abort i somras (tyvärr skulle vi inte klara 3barn just nu och det är mitt livs jobbigaste beslut).

Jag fick 1 mf före Vilma blev till och 1 före Lova.

Med Vilma kom mf väldigt tidigt.

Med Lova var jag i v9 och skulle åka upp till Norrland samma dag. var en mardrömsresa dit upp vill jag lova.

Vet precis den där tomhetskänslan du beskrev...

Det är något som saknas.

Och det gör så ont i hela kroppen och själen.

Man vill så gärna behålla barnet då man blir gravid och mf innan Lova han vi med skriva in oss.

Man börjar kolla ut ungefär när man ska på ul i sin kalender, räknar när födelsen ska bli ungefär, funderar på kön mm. Tankarna far runt runt i ens huvud...

och när dte sen bara visar sig att allt är slut är det så svårt att inse det.



Hur mår du nu?

Du får jätte gärna skriva till mig om du behöver prata med någon lite utomstående.

Vi känner ju inte riktigt varandra men jag är väldigt bra på att lyssna och vet vad du går igenom!



MÅNGA KRAMAR!

2009-10-22 @ 22:03:22
URL: http://mammasalsklingar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0