Han med humöret
Dagarna rullar på, försöker komma iordning hemma men det går långsamt känns det som. Mina fina barn tar mycket tid. Emil behöver mycket närhet. Ibland kan han ligga och sova en längre stund men ofta vill han vara nära, mysigt värre och det försöker jag ge honom så mycket det bara går, men jag vill även få ordning hemma, packa upp kartonger, sortera, fixa. Sen tar ju herr Lilleman lite av min tid också. Han syns och hörs HELA tiden, han pratar så mycket så man får ont i öronen. Mornarna tar tid, vanligtvis en halvtimme när vi ska gå till dagis. Igår morse när inget händer suckar jag åt han och säger att jag och Emil väntar ute, jag orkar inte hjälpa när jag inte får nån respons. Han tittar på mig och ryter -MAMMA JAG HAR TAPPAT MIN TÅLAMOD PÅ DIG men unge, tror ni jag kunde hålla mig för skratt?!
Kommentarer
Trackback
