Envisheten själv

Elias har nu nått den mest envisa punkt jag varit med om. Han vet så väl vadhan vill så man blir nästan tokig. Morgonen börjar
- Mamma jag måste ha den blå nappen.

- Jag vet inte vart den är kan du ta en vita?
- NEJ MAMMA, DET GÅR INTE MÅSTE HA BLÅ.

Dagens första, sen kommer nästa
- Mamma kan jag få mjölk i flaska?
- Javisst kan du det.
- NEJ MAMMA, FEL FLASKA INTE STORA DEN LILLA!!
- Men vännen mamma vet inte vart den lilla är, kan du ta den stora?
- JAG MÅSTE HA DEN LILLA

Det blir lite tårar och skrik men morgonen fortsätter, frukost.
-Elias, det är frukost
-Jag ska inte ha rukrost
-Jo kom nu, du måste äta nåt.
-NEJ INTE RUKROST!

Okej, jag sätter mig och äter och efter en stund kommer han in.
-Vill du ha frukost nu då?
- Jag ska bara ha slinger ingen jåjurt.
-Ska du inte ha yoghurt alls?
-NEJ BARA SLINGER!
-Lite mjölk då?
-Ok, bara lite.

Och det här innan klockan ens slagit åtta på morgonen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0