Inte min dag idag
Dagen startade som skit. Katterna har klöst på tapeterna, jag vet inte vad jag ska ta mig till med dom. Vill inte ha dom (jo Sigge vill jag ha), men jag vill inte ta bort dom och jag vill inte att nån annan ska ha dom. Vad gör man då? Iaf drar på mig nina byxor, ritch! Trasiga byxor, kul kul, byta kläder och på med nya. Faan det är ju byxorna jag älskar så. Efter hämtning så kommr vi hem och det är det vardagliga jobbiga trotset från fina sonen. När han blir arg på mig så så slår han på mig, inte så hårt inte så allvarligt men tillräckligt för att jag ska bli arg och säga till han. Så idag då sticker han iväg och hämtar mitt nagellack och skjuter mig med det. När jag ber om att få nagelacket sticker han iväg. Så inom lopet av ett par sekunder hinner han öppna korken och ha nagellack i hela soffan. Och jag blir helt tokig, skäller ut ungen slänger soffkläderna i tvättmaskinen och känner mig idag bara helt förtvivlad och förstörd. Elias gråter hysteriskt, Emil tar efter han med ,maten kokar på spisen och jag vill bara gå ner i källaren och låsa in mig hela kvällen. Usch vilken dag!!
Tur att jag fick träffa fina Sofia efter lämning idag. Vi tog en långpromenad och prata massa strunt och sen en långlunch. Det som känns alldeles underbart (eller vad man nu säger) är vetskapen om att jag inte är ensam om detta. Hon har en son som är/gör precis likadant som Elias. Hur hemskt det än låter så är jag lättad när hon berättar att hon får gå hem gråtandes från centrum med helt hysteriska barn under armarna. Då känner jag mig inte som den sämsta mamman, bara en dålig en.
Och efter nagelacksincidenten gick vi hem till mamma jag och barnen. Det gjorde gott det med, att få lätta hjärtat hos mamma, få bli lite liten och vara den lilla tösen som får tröstande ord av sin mamma.
Tur att jag fick träffa fina Sofia efter lämning idag. Vi tog en långpromenad och prata massa strunt och sen en långlunch. Det som känns alldeles underbart (eller vad man nu säger) är vetskapen om att jag inte är ensam om detta. Hon har en son som är/gör precis likadant som Elias. Hur hemskt det än låter så är jag lättad när hon berättar att hon får gå hem gråtandes från centrum med helt hysteriska barn under armarna. Då känner jag mig inte som den sämsta mamman, bara en dålig en.
Och efter nagelacksincidenten gick vi hem till mamma jag och barnen. Det gjorde gott det med, att få lätta hjärtat hos mamma, få bli lite liten och vara den lilla tösen som får tröstande ord av sin mamma.
Kommentarer
Postat av: Lotus
1. Alla är vi drak-mammor ibland som vill kasta ut barnen från något högt (men vi gör det inte och det är just det som är grejen)
2. UNDERBART att du kan kura hos mamma. Det är värt miljarder och mer därtill.
KRAM till dig.
Postat av: Sofia
Ja, som sagt vi sitter i samma båt! Underbart att veta att det är helt "normalt" att ibland tappa både vett och ork ;)
Tycker absolut vi tar en ny date i veckan!!
Trackback
