Minirundan

När nån av mig eller Jonas går ut nu för tiden blir Elias hysteriskt arg och ledsen om han inte får följa med så vi försöker smyga iväg. Men med hans stora öron lyckas man inte alltid med det. Så när jag gick för att springa blev han helt utom sig. Han var fortfarande ledsen när jag kom tillbaka 40 min senare. Det första han gör när jag kommer är att hämta skorna och vill gå ut han med. Och jag hade inte hjärta att göra honom ledsen igen. Så på med hans skor och så gav vi oss ut på en liten springrunda till. Han blev så glad min kille, vi springer mamma! sa han flera gånger och bara log stort så hjärtat smälter. Vad värt det var att få gå ut och göra nåt sånt trevligt med honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0