När benen inte längre bär
Nu är det för mycket som händer. i fredags var det Elias och hans axel. På lördagen var det en lugn dag, hemma och kurera axel. När jag vaknar på sölndagen och slår på datorn ser jag att demonstrationerna i Egypten har eskalerat. UD avråder från resor dit och min så välbehövliga semester blir inställd. Det som jag så länge sett fram emot att få göra med Elias.
Sen kom den hårdaste smällen. Telefonen ringer och vi får veta att min fina svärmor har blivit påkörd av en bil och är på intensiven på KS. Så nu ligger min svärmor i koma med krossat bäcken hjärnblödningar och vaknar inte. Jag vet inte riktigt vad jag gjort som förtjänat alla dessa smällar och bakslag.
Jag mår illa och har ont i magen ena stunden, andra känner jag mig rätt samlad tredje blir jag så arg så jag vill ha sönder allt som jag ser framför mig.
Men jag håller mig ovanför ytan. Jag har två barn att rå om, när jag sakta sjunker kommer dom och drar upp mig til ytan. Och så måste jag ta hand om den som mår snäppet sämre än mig. Min man, min svärmors son.
Sen kom den hårdaste smällen. Telefonen ringer och vi får veta att min fina svärmor har blivit påkörd av en bil och är på intensiven på KS. Så nu ligger min svärmor i koma med krossat bäcken hjärnblödningar och vaknar inte. Jag vet inte riktigt vad jag gjort som förtjänat alla dessa smällar och bakslag.
Jag mår illa och har ont i magen ena stunden, andra känner jag mig rätt samlad tredje blir jag så arg så jag vill ha sönder allt som jag ser framför mig.
Men jag håller mig ovanför ytan. Jag har två barn att rå om, när jag sakta sjunker kommer dom och drar upp mig til ytan. Och så måste jag ta hand om den som mår snäppet sämre än mig. Min man, min svärmors son.
Kommentarer
Postat av: Evelina
Stor kram till er alla, tur att ni finns där för varandra i denna jobbiga stund.
Tänker på er.
KRAAAAAAM
Trackback
