Utan hans käraste
Elias har sen typ en månad tillbaka slutat helt med napp. Innan hade han sin napp när han somnade. Det var en kär vän för honom och en underlättare för oss. Nattning var så enkel, Pettsonsaga på cd, nappen och snuttis så sov han på 5 min. Vi behövde inte ligga brevid och det var aldrig nå bråk. Nu när han slutat med nappen ska han inte heller ha snuttis, han blir bara arg om man ger han den utan nappen. Och så tar det längre tid, och desutom måste man ligga brevid. Jag försår att det är en stor grej att sluta med napp. Det är hans käraste vän. Han är ju på tok för stor för napp, men ibland känns det som jag skulle vilja plocka fram den och få tillaka dessa smidiga läggningar. Men egentligen, jag klagar inte. Han är jätteduktig. Det gick smärtfritt att sluta med nappen, tror det är mer det att han känner sig lite ensam nu och vill ha nån av oss där, och who can blame him?
Kommentarer
Trackback
