.

Elias har ganska precis kommit in i åldern där man faktiskt har kompisar som han leker med. Det har han varit för liten för innan. Han har ett par stycken som jag skulle vilja kalla för hans vänner. Som han leker fint med, och verkligen har kul med. Igår träffa vi en av dessa vänner, Vanessa. Dom har funnit varandra genom dagis. Men vi ses en del utanför dagis också och dom leker väldigt bra tillsammans utan att komma ihop sig och bråka. Däremot gör dom rätt mycket bus när dom leker. Det går bättre utomhus än inne. Mer bus inne.

Sen har vi Anton som vi träffade idag. Anton och Elias har inte lekt så värst många gånger. Men dom gånger vi träffas har dom så kul tillsammans. Elias är inte alls blyg som han har en tendens att vara annars. Vi träffades i en lekpark idag Ådalen. Killarna lekte, skratta och satt ner i sanden och bara prata med varandra, jag ville så gärna vara en liten fluga just då så jag kunde surra fram och lyssna vad som sas. Det som slog mig efter lekens slut var att jag sa inte till eller skällde på Elias en endast gång, inte en gång under 1.5 timmes lek. Och inga konstigheter när vi skulle gå hem heller. Det har aldrig hänt förrut, aldrig. Det måste ju säga nåt om både barnen och deras mammor. Alla är vi av samma skrot.

Han var så slut efter maten, så när jag kommer in i hans rum ligger han så här. Å då prata jag med han typ 3 min innan jag hitta han så. Älskade fina bästa barn