AJ AJ!!
Emil gör ju rätt mycket bus just nu, eller det är väl inte att betrakta som bus. Nyfikenhet kan man kalla det. Men det är den sortens nyfikenhet som gör hans föräldrar mer eller mindre tokiga och hans bror överlycklig. Så när det vankas upptåg säger jag till han AJAJ och hytter lite med fingret så som man gör. Bara det att nu när jag gör det så tittar han på mig säger Ajaj tillbaka och skrattar. Elias lika så, mamma mamma säg ajaj till Emil det är så roligt. Hmm... det var ju inte riktigt meningen att det skulle bli så...
Kommentarer
Trackback
