Lurig liten buse

Kollar tillbaka lite på vad jag skriver och ser att det har varit lite dött här ett tag. Tror jag är i en liten formsvacka. Inget allvarligt, men lite off. Grubblar lite på livet i allmänhet just nu... Lite frågetecken som ska redas ut och när jag känner så så har jag ingen skrivarglöd. Lite tråkigt eftersom denna plattform ska vara ett ställe jag kan gå tillbaka till och läsa om hur jag haft det i livet. Men jag tror med all säkerhet att jag kommer hitta tillbaka. Jag har ju en familj och vänner som jag faktiskt kan prata med och få stöd av så det ska nog lösa sig allt det här...

Annars så har vi en vilde hemma. Hans nya intresse är antingen att riva ut allt i alla skåp/lådor i köket. Eller att klättra upp överallt. Inte längesen så hitta jag han sittandes på köksbordet dit han tagit sig själv. Han tar sig upp på soffan, sängar, stolar och bord. Väldigt flitig, men ack så livsfarlig liten kille. Om två veckor fyller han ett år. Jag fattar inte riktgt vart tiden tagit vägen... Här är jag nu tvåbarnsmamma och allt. Den mest prövosamma tid i livet, men allt väl värt det. För det mäktigaste jag nånsin fått vara med om här i livet är mina barn. Det låter och känns lite som en klyscha, men att få förmånen att vara mamma är det största jag varit med om. Jag hoppas mitt liv kommer ge mig nya utmaningar och prövningar i livet, det behöver man. Men den bästa kommer alltid vara mina barn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0